Vad är ortopedisk medicin?

Ortopedisk medicin och närliggande terapiformer såsom manuell medicin, osteopati, naprapati och kiropraktik har den gemensamma nämnaren manuell (manuell = med handen) behandling. Tekniken används vid ett flertal sjukdomstillstånd exempelvis ryggsmärta, whiplashskador (pisksnärtskador), huvudvärk och nedsatt ledrörlighet. Den manuella medicinen har utvecklats med utgångspunkt från de manuella undersöknings- och behandlingstekniker som från början användes av osteopater och kiropraktorer i USA och Storbritannien. Den ortopediska medicinen är numera högt utvecklad i Europa och det finns flera utbildningscentra och läkarföreningar för ortopedisk medicin.

Den ortopediska medicinen sysslar framför allt med diagnos och behandling av reversibla funktionsstörningar i ryggen och extremitetslederna. De sjukliga förändringarna skall så långt det är möjligt fås att gå tillbaka genom olika manuella behandlingstekniker. Övriga tillstånd skall utredas ytterligare och remitteras till annan behandling, t ex ortopedisk kirurgi, invärtes medicinsk behandling eller psykoterapi.

 

Behandlingen

Den manuella medicinens diagnostik syftar till att spåra upp och tolka alla reversibla funktionsstörningar i ryggen och extremitetslederna. I detta syfte används dels konventionella medicinska undersökningsmetoder (fysikalisk undersökning , röntgen, laboratorieprover etc.), dels statisk och dynamisk undersökning av ryggen och rörelseapparaten, palpation (man känner igenom) av leder, muskler, ledband, bindväv och hud samt en analys av fynden med hänsyn till funktionen. Man försöker ställa en patologisk-anatomisk diagnos, en funktionsdiagnos och en lokaldiagnos.

För att behandla de funktionsbegränsande tillstånden i ryggen och extremiteterna använder sig den manuella medicinen av olika behandlingstekniker: akut vid behov immobilisering/ sängläge, gips, lokala smärtstillande injektioner, värmebehandling, elektroterapi o d, olika mjukdelstekniker: muskeltöjning och massage, mobilisering av blockerade leder, dels passivt och dels aktivt och i vissa fall riktade manipulationsgrepp.

Dessa riktade manipulationsgrepp och behandlingar är inte det centrala i manuell behandling. När det t ex föreligger ökad rörlighet i en led (hypermobilitet) med slappa ledband och ledkapslar föreligger t o m kontraindikationer för manipulation, som i dessa fall endast kan förvärra tillståndet trots en ibland tillfällig kortvarig lindring av smärtan som förleder patienten att tro att behandlingen är den rätta. Här behövs det i stället stabiliserande, muskelstärkande behandling. Detta belyser vikten av en noggrann diagnos före all behandling och det förutsätter bl a kunskaper hos behandlaren.

Till behandlingen hör också att åtgärda eventuella psykosociala orsaker till kroniska smärttillstånd i rygg och leder och att lära patienten ergonomi, kunskaper om arbetsmiljön samt ge träningsprogram för att kunna förbättra ledfunktion och återvinna smärtfrihet.

 

OMI-Global (Orthopaedic medicine international)

OMI bedriver i dag en internationell utbildning i ortopedisk medicin som är standardiserad. Den ger en reglerad utbildningsgång för intresserade läkare och sjukgymnaster. Vi får en yrkesgrupp med genuint förstahandsintresse och specifika kunskaper om denna stora, intressanta men ibland svårbehandlade och ofta missförstådda patientgrupp.